ALVAR JANSSON
Bildkonstnär. Född 30 november 1922 i Kiruna, död 11 januari 1991. Utbildning: Isaac Grünewalds målarskola och Konstakademien 1946-1951, med Ragnar Sandberg som lärare, därefter studier i Europa. Han målade med ett klassiskt maner, med inspiration och idéer från de stora mästarna Tizian, El Greco, Chardin, Goya och Munch. Han skildrade människor, djur och natur. På de första utställningarna i Stockholm 1955, 1957 och 1960 blev han karaktäriserad som en konstens enstöring, som målade tvärtemot alla rådande konstriktningar. Han skildrade realistiskt och i dämpade färger människor, landskap och stilleben. De ämnen han då valde, återkom i hans motivval under hela livet. Människokroppen var hans främsta motiv. Alvar Janssons måleri kan kallas realistiskt, ett klassiskt måleri med inspiration och idéer från de stora mästarna Tizian, El Greco, Chardin, Francisco de Goya eller Munch, med vilka han också kände sig besläktad och han hävdade: "Nej, jag har inte upptäckt något nytt - men jag har upptäckt något gammalt". Han avfärdade den nya konsten som spekulativ, för att den sneglar mot åskådaren och kräver dess medverkan istället för att vara sig själv nog. "Måleri", sa han "har mer att göra med en slags psykisk geometri och mekanik i ett ogripbart rum där en kålrot inte är en rund form, inte en färgyta, inte en volym, inte ens en kålrot - utan något så konstigt som en målad kålrot". Det som var drivkraften för Alvar Jansson var glädjen att se, lusten att återge det sedda. 1974–1976 var Jansson föreståndare för Valands konstskola i Göteborg och 1978–1984 var han professor i måleri vid Konsthögskolan i Stockholm. Representerad: Moderna Muséet i Stockholm och Norrbottens museum i Luleå, i Bonniers porträttsamling, Länsstyrelsen i Luleå och Kiruna och Kiruna stadshus.
Bild: Självporträtt.
Bild: Självporträtt.
Mer info om ALVAR JANSSON»