ERNST JOSEPHSON
Bildkonstnär. Född 16 april 1851 i Stockholm, död 22 november 1906 i Stockholm. Utbildning: Konstakademien1868-1876 i Stockholm. Redan 1871 deltog han i en demonstration mot Akademien. 1872 reste han med Vilhelm Otto Peters till Oslo och Eggedal, fotvandrade genom Numedalen och Setesdal och nästkommande somma styrde han sin kosa till Dalarna. Han reste till Frankrike 1873-1874 och studerade en tid för Gérôme vid Ecole des Beaux-Arts, studerade även på Louvern och med resestipendium for han till Holland 1876-1877, Italien 1977-1879 och ett flertal gånger åter till Frankrike. Vid akademien ägnade han sig åt historiemåleri, 1876 fick han en kunglig medalj för, Sten Sture den äldre befriar Drottning Kristina av Danmark ur Vadstena kloster. Han utförde i Holland en mästerlig kopia av Rembrandts, De fem syndikerna, som visar att han i koloristiskt hänseende påverkats av den store holländaren, men man kan även peka på influenser från Manet. Han målade ett stort antal porträtt och figurmotiv. Bland porträtten kan nämnas, Ketty Rindskopf 1876, Allan Österling, Axel Munthe 1881, Journalisten Renholm, och, Farmor, alla i Nationalmuseum i Stockholm, samt Carl Skåneberg 1880, Göteborgs Museum. Hans mor dör i juli 1881 och i september led han av svåra depressioner och förföljeseidéer och reste till Spanien, via Paris i sällskap med Anders Zorn. Spansk dans 1881-1882, Leende Spanjorska 1881-1882, Spången 1884, Fransk getherde 1886 Göteborgs Konstmuseum. Övriga, kända arbeten är: David och Saul 1878 och, Näcken 1824, på Nationalmuseum i Stockholm, samt Spanska smeder 1881, på Nationalmuseum i Oslo. Spanska cigarrettmakerskor, samt Spinnande gumma, båda i Göteborgs Konstmuseum, och Strömkarlen 1884. Han organiserade och ledde opponentrörelsen 1885. Han samlade namn i Düsseldorf och Göteborg och skrivelsen överlämnades till Konstakademien i Stockholm den 27 mars. Han själv och Richard Berg blev komissarier för utställningen, Vid Seines strand, i Blanchs salonger och vid den andra opponentutställningen blev hans tavla, Strömkarlen, refuserad och väckte allmänt åtlöje. Han lämnar Paris och bosätter sig hos Allan Österlind i Gargilesse och målar landskap och genremotiv. 1887 går han ur Konstnärsförbundet och bosätter sig utfattig på ön Il de Bréhat. Under vintern målar han sina sista tavlor före sitt svåra insjuknande. Postmästaren i Bréhat 1888. Han medverkar vid Mme Dupuis spiritistiska seanser och hamnar i en religiös kris med sinnesvillor. Han hotar Allan Österlinds dotter till livet och blir inlagd på Ullåkers sjukhus. 1889 börjar han på nytt att måla i en ateljé som Carl Larsson och Richard Bergh ordnat till honom. Han deltog i Världsutställningen i Paris med 7 målningar och blev belönad med en silvermedalj, 1889. 1891 flyttar han till systrarna Sjöberg och stannar där till sin död. På våren 1893 erbjöd Prins Eugen tavlan, Strömkarlen, som gåva till Nationalmuséet, men gåvan avböjdes. (Målningen köptes i februari 1893 av en förargad prins Eugen, målarprinsen, som inte bara själv var konstnär, utan också hjälpte många samtida konstnärer ekonomiskt genom att köpa in deras verk till sitt hem på Waldemarsudde. Prinsen lät Strömkarlen få en fast placering och den har sedan dess aldrig lämnat Waldemarsudde.) 1895 erhöll han guldmedalj på den internationella utställningen i Berlin. 1903 deltog han i Konstnärsförbundets utställning och 1905 avslutade han sin tavla, En skandal i sociteten, som Klas Fåhraeus köpte. Representerad: Waldemarsudde, Thielska galleriet, Oslo Nationalgalleri. H.M.K., Ville Vallgren, Athemeum Helsingfors 1880, Malmö Museum, (porträtt av Olga Björkegren-Fåhraeus 1885).
Bild: Strömkarlen.
Bild: Strömkarlen.
Mer info om ERNST JOSEPHSON»