JULIUS KRONBERG
Bildkonstnär. (Johan JULIUS Ferdinand). Född den 11 december 1850 i Karlskrona, död i Stockholm 17 oktober 1921. Utbildning: Ritskolan i Karlskrona, därefter på Konstakademien i Stockholm för Johan Christoffer Boklund, Johan August Malmström och Johan Fredrik Höckert. 1864-1870. Han erhöll en Kunglig medalj och resestipendie och for sedan till Paris och München 1874-1877, vidare till Italien och Rom, där han slog sig ned i 12 år. Hemkommen år 1889. Från München sände han hem, Jaktnymf och fauner, 1875, i Nationalmuseum i Stockholm, som väckte uppseende genom den mustiga koloriten, djärva hållningen och inflytandet från Hans Makart är påtagligt, men till det bättre. Härpå följde dekorativa arbeten som, Våren corpus av triptyk, på Gustav Trolle Bondes Säfstaholms slott, Sommaren och Hösten 1881, plafonder i Stockholms slott 1890-1894, Hallwylska palatset 1896-1898 och Adolf Fredriks kyrka 1899-1900, samt i Dramatiska Teatern, Apollon och sånggudinorna, Eros och parcerna, ovanför scenöppningen, allt i Stockholm. Orientaliskt prunkande verkar Kleopatras död 1883, samt Drottningen av Saba 1886. Han var professor några år 1895-1898. Konstnären Staffan Kronberg, född 1902 i Stockholm var hans son. I en diskret färg med monumental hållning är däremot David och Saul 1881 i Nationalmuseum i Stockholm. Han målade dessutom porträtt. Henrik Ibsen 1877, Artur Hazelius, Familjen von Halwyl 1895 och Ellen de Maré 1896. Han är även representerad i Göteborgs Konstmuseum, Bacchant 1880. Efter hans död skänkte grevinna Halwyll hela hans ateljé till Skansen i Stockholm.
Bild: Gossporträtt.
Bild: Gossporträtt.
Mer info om JULIUS KRONBERG»