PER HASSELBERG
Skulptör. Egentligen Karl Petter Hasselberg, (före 1870 Åkesson), född 1 januari 1850 i Hasselstad nära Ronneby, död 25 juli 1894 i Stockholm. Arbetade först som stenhuggare hos en ornamentsbildhuggare i huvudstaden och besökte under sin fritid Konstakademien, där han fick ett mindre resestipendium och reste till Paris. Där arbetade han på Jouffroys ateliéer och tog intryck av italiensk renässanskonsten, men även av samtida fransk skulptur. Han vann i Paris ett pris i en tävlan om gravvård över Runeberg och ställde ut på Salongen i Paris 1880 med Tjusningen, 1881 med Snöklockan,som rönte stor popularitet och gavs en central placering i konsthallen vid Stockholmsutställningen 1897. Det finns 4 exemplar i marmor av Snöklockan, som gjordes till Stockholmsutställningen 1897. Ett på Nationalmuseum, ett på Glyptoteket i Köpenhamn och ett på Fürstenbergska galleriet i Göteborg. Den fjärde, blev gjord till en engelsk konstälskare och blev till i Carrarra 1890, förvärvades i England av direktören Arvid Samuelson, som sedan donerade Snöklockan 1965, till Karlshamns stad. Den lär stå på Österslättsskolan. Ett i brons på Adolf Fredriks torg i Stockholm, som i hållning för tanken till en av Michelangelos, Slavar. Till det Furstenbergska galleriet i Göteborg gjorde han därpå sex allegoriska takgrupper, samt till Brunnsparken i samma stad en kvinnofigur, vanligen kallad, Johanna. Bland hans arbeten, bör nämnas Grodan och Grodungen, samt Näckrosen. Han var livet ut, trots att modernare strömningar gjorde sig gällande, trogen den stil han skapat med Snöklockan.
Bild: Snöklockan 1885.
Bild: Snöklockan 1885.
Mer info om PER HASSELBERG»