LUDVIG RUBEN
Kopparstickare och tecknare. Född 17 februari 1818 i närheten av Karlskrona, död 31 mars 1875 i Stockholm. Utbildning: Han kom vid 12 års ålder till Hamburg, där han studerade teckning för L. Lehmann, därefter studerade han vid Konstakademien i Köpenhamn. Han studerade sedan måleri i München och Düsseldorf, samt ägnade sig i Rom åt bildhuggarkonsten. Han beslöt därefter att bli gravör och lärde sig tekniken av dansken Ballin i Paris och utbildade sig sedan för den egentliga streckgravyren under ledning av Mandel i Berlin. 1858 framträdde han i Stockholm med, Skattepenningen, efter Tizian. Detta blad följdes 1859 av hans självporträtt, som finns på Nationalmuseum i Stockholm. Han arbetade med några studiehuvuden i svartkrita, men vann berömmelse genom sina kopparstick. Endast fem blad är kända: ett självporträtt, två stick efter Rafael, ett efter Allori och ett efter Tizian. Särskilt med bladen efter Allori och Rafael är han ouppnådd i svensk konst som kopparstickare. 1860 blev han ledamot av Konstakademien. 1864 kom hans, Judit, efter Allori, där han nådde fulländat mästerskap. Med detta blad vann erkännande som den yppersta gravyren gjord i Sverige, inte ens Forssells bästa verk är undantagna. Han begav sig till Madrid för fortsatta sina studer 1865 och följande år uppehöll han sig i Paris, där han dröjde kvar över 1867 års Världsutställning. 1868 bosatte han sig på allvar i Stockholm. Han började då med en gravyr efter Rafaels, Madonna Della Sedi- Madonnan i karmstolen, men hans lust för att spela fiol tog överhanden och han avslutade aldrig arbetet. Hans maka Gurli, var före äktenskapet altsångerska på Kungliga Operan och hennes roller var Azucena i, Trubaduren och Fides i, Profeten och Nancy i Martha.
Mer info om LUDVIG RUBEN»