JOSEPH Magnus STÄCK

Bildkonstnär, född i Lund 1812, död i Stockholm 1868. Efter avbrutna läkarstudier blev han elev vid Konstakademien 1832 där han blev studiekamrat med ungdomsvännen Gustaf Wilhelm Palm. På konstakademien var han framgångsrik och fick ett 6 årigt resestipendium, men först 1842 for han till München där han tog intryck av Joseph Anton Koch och Carl Rottmann, vars lanskapskonst imponerade på honom. 1843 kom han till Italien där han återigen träffade Gustaf Wilhelm Palm och Egron Lundgren. Han tecknade och målade landskap där tills han reste vidare till Paris 1846. Där mötte han Carl J.W. Wahlbom. Han deltog i Salongen och rönte viss framgång. På hösten 1848 återvänder han till Sverige och blir ledamot av Akademien och Kunglig hovmålare. Han blev professor vid Konstakademien 1852. Han tillhörde kretsen kring Karl den XV. och han erhöll Wasaorden 1863. Han kom, liksom sin lärare Fahlcrantz, ha de gamla mästarna som förebild, men mera de holländska mästarna, van Goyens och Ruysdalaels och i genrekonsten. Han införde det svenska landskapet med tallar och grandungar, gärna med folk i allmogedräkter. Månskensmotivet återkommer i hans måleri. Han blandar sina motiv från Italien, Holland, Skåne och mellansverige. Han målar även, hamnvyer ofta med någon tornlik byggnad, sommar och vintermotiv, samt gråstämda månskenstavlor, med vatten och skogsklädda stränder.
Representerad: Nationalmuseum i Stockholm, med Sjömotiv i månsken, samt Deoude Staadport i Haarlem, i Göteborgs Konstmuseum med Holländsk hamn och Aloe 1843, i Malmö Museum med motiv från Capri, Vinterlandskap, i Nordiska muséet med porträtt, i Lund med ett par holländska hamnvyer och i Norrköpings museum med Tivoli, samt Uppsala Universitet med Gripsholm i månsken 1838.

Bild: Säfstaholm i aftonbelysning.


Mer info om JOSEPH Magnus STÄCK»