ERLING ÄRLINGSSON
Bildkonstnär. (Karl ERLING). Född 1904 i Kil i Värmland, död 1983. Utbildning: Som 16 åring gick han till sjöss som jungman med en båt till Medelhavet. 1922 Studerar han på Slöjdföreningen och några år därefter 1925 på Folkhögskola i Arvika och börjar spela folkmusik på fiol. Han blir hjälpt av Anna Sahlström in på Valand 1927 och får Tor Bjurström som lärare. Han blir frielev. Han slutar på Valand 1929 och reser till Paris och blir elev på Academie Scandinave. Han har sin första separatutställning i Göteborg 1934 och en på Svensk-Franska i Stockholm 1938. Han ingick i den krets konstnärer som under 1930 gick till svenska konsthistorien under benämningen, Göteborgskoloristerna, trots att han målade med mer återhållsamma färger. I en period blir han blir troligtvis påverkad av Thor Fagerkvists religiösa motiv. 1946 en utställning på Göteborgs Konsthall och han ger sig snart av till Paris igen. Han pendlar mellan ateljén i Göteborg, Vågöbyggden i Norge, Spanien och Sillegården, som sommartid var hans hem, men 1955 flyttar han dit för gott. Mot slutet av sin levnad får han synproblem och blir deprimerad. Han brottas med tidens anda, det nya sättet att måla. Han tycker att en del har gått för långt med abstraktioner och upplösning av måleriet och känner återhållsamhet. Trots sin svåra ögonsjukdom slutade han inte att måla. Den sista oljemålningen av hans hand finns med på utställningen Sillegårdens lilla hall Solbacken 1998. Här sluts cirkeln. Återigen målar han bron och gården i Kristinefors. Men nu med tjock oblandad färg direkt ur tuben. Här finns knappast någon struktur, penselstråken korsar varandra, löper parallellt eller tunnas ut i intet. Målningen är kanske inte den bästa i hans stora produktion, men den är ett övertygande vittnesbörd om konstnärens okuvliga kraft.
Bild: Sommaren vid Fryken Malviken, olja.
Bild: Sommaren vid Fryken Malviken, olja.