OSCAR TÖRNÅ

OSCAR TÖRNÅ
Bildkonstnär. Född 1842 i Östergötland, död 1894 i Stockholm. Han studerade vid Konstakademien i Stockholm och 1870 erövrade han Kunglig guldmedalj och reste tre år senare till Düsseldorf, som gjorde honom besviken så han reste vidare till Paris 1874 efter ett kort besök i Bryssel. Han bosatte sig i hemlandet först 1891. Han lärde sig friluftsmåleriet i Frankrike i Marlotte och Montigny- sur- Loing nära Fontainbleauskogen och helt entusiastisk för Barbizonskolans måleri. Han blev en banbrytare för detta i Sverige. Han målade skogs, flod och bymotiv från Loing. Han var tekniskt skicklig. Hans senare arbeten blev något tyngre i färgerna, än under hans franska perioden. Vid Parissalongen 1877 medverkade han med de två landskapsskildringarna Bords du Loing och Environs de Grez-sur-Loing varav den ena tavlan såldes till Goupils konsthandel och den andra fick fina lovord av den franska konstkritikern Louis Edmond Duranty. Törnå kände efter utställningen att han nått en klar framgång i sitt måleri så under sommaren blev Grez, Marlotte och Nemours hans huvudsaklig mål för att hitta nya motiv och naturstudier. Vid detta tillfälle utförde han några av sina främsta och bästa arbeten inklusive de svenska landskapsskildringar han utförde under sin tid i Frankrike. Vid 1878 års Parissalong ställde han ut målningen La Gorge-aux-loups och några vintermotiv men framgången blev inte lika stor som föregående år. Man får beteckna åren i Frankrike som Törnås storhetstid som målare. Studier av Fontainbleaumålarna och Camille Corots arbeten släppte fram en stor skaparglädje där han känsligt kunde återge lövverkets ljusspel, grönskans färgbrus och skimret över vattenspeglarna. Efter sin återkomst till Sverige anordnade han en utställning med sina franska arbeten på Konstföreningens lokaler i Stockholm som enligt Olof Granberg väckte stor uppmärksamt och skulle medföra nya och friska idéer i utförandet av svenskt landskapsmåleri. Törnås tavlor var genomarbetade och utförda framför motivet ute i naturen till skillnad mot de föregående svenska landskapsmålarna som målat i ateljéer med ledning av skisser och tidigare friluftsstudier. Törnås målerirecept lydde; man tar motivet, sådant det är, och avbildar det omedelbart, sådant man ser det genom sin egen individualitets glasögon. Han recept kom senare att följas av flera av då unga svenska landskapsmålarna. Flera av hans målningar inköptes av Konstakademien för att användas som studiematerial vid dåvarande landskapsskolan. I Sverige hämtade han främst sina motiv från Stockholms skärgård, Södermanland och Östergötland där den mellansvenska naturen med sin grönska och vattendrag blev ett av favoritmotiven. Nu tillkom de kända målningarna Vårlandskap, motiv från Tullinge, Landskap med vatten och träd och Parklandskap i Medevi. Under den tid han vistades i Medevi målade han av grötlunken där de avbildade personerna var dåtidens kända personligheter. Trots att han från slutet av 1880-talet utförde ståtliga kompositioner nådde han i Sverige inte upp till samma klass som de franska målningarna. Delvis berodde det på att han inte förnyade sig i sin återgivning samtidigt som periodvis drabbades av ohälsa. Han anslöt sig till oppositionen på 1880-talet och medverkade i Opponenternas utställning 1885, men senare tog han avstånd från gruppen eftersom han ansåg att landet inte kunde hysa två stridande konstnärsläger. Förutom Opponenternas utställning medverkade han i flera utställningar på Konstakademien från 1868, Konstföreningen för södra Sveriges utställning i Malmö 1873, Norrlands konstförenings utställning i Söderhamn 1885, Konstnärsförbundets utställning i Stockholm 1886, Göteborgsutställningen 1891, Svenska konstnärernas förenings utställning i Stockholm 1892 och 1894 samt världsutställningen i Paris 1878 och de nordiska konst- och industriutställningarna i Köpenhamn 1883 och 1888 Representerad: i Nationalmuseum med Sommarlandskap från Fontainebleau och Landskap från Skedvi. Landskap i Göteborgs Konstmuseum och Höstlandskap i Malmö museum, i Norrköpings, Linköpings muséer, samt i Lunds Universitets samlingar.
Bild: Justerö Änge, 1892.