ANITA BRUSEWITZ-HANSSON
Skulptör, uppvuxen i Stockholm, och för närvarande bosatt i Solna. Hon har studerad vid Konstfackskolan och vid Konstakademien i Stockholm.
Hon söker vinklar och ytor som bildar rörelsen hos en kropp, uttrycket i ett ansikte eller relationen mellan människor. Skulptur är ett språk för inkännande inlevelse. Det är en dialog med materialet. Material som har tyngd och påtaglighet, ger under handens arbete en självfallen fördelning av tyngdförhållanden som skapar balans, vila eller rörelse. Samspelet mellan formerna bär fram uttrycket. En rytmisk musikalitet förenar dem. I leran, träet, stenen ligger på det sättet dolda samband i motivets detaljrikedom under arbetets gång, som plötsligt friläggs. Hon menar att vi behöver avtrycket efter handens varma formande och tankens fria strövtåg som ett språk för medmänsklighet i vår brutalt mekaniserade nutidsmiljö.
Separatutställningar: Sandvikens konsthall. Galleri Lucidor, Stockholm. Stora Galleriet, Konstnärshuset, Stockholm 1994. Ateljé Agnes, Malmö, 1996. Galleri Abante, Stockholm, 2000. Art Fair, Sollentuna, 2002. Aguelimuséet, Sala, 2005. Galleri Astley, Uttersberg, 2005. Galleri Therseus, Stockholm, 2006. 14 kvinnliga skulptörer, Landsort, 2006.
Offentlig utsmyckning: Kjolen, i brons, Fredhällsparken i Stockholm. Skulpturgrupp i brons för Minneslunden, Norra Begravningsplatsen, Stockholm. Lekande flicka, Gården Virebergsvägen 9-11, Solna. Lekskulptur i betong, Carlslund, Upplands Väsby. Brunnsskulptur i brons, Rönneboparken i Trosa. Fasadreliefer i tegel, där figurkompositionerna muras in i fasaden med personligt formade tegel som pusselbitar. Idrottshallen Rosenholm i Karlskrona. Bostadskvarter Lyckeby Torg. Kvarteret Duvan, Sölvesborg. Kvarteret Hallen, Solna, 1994. Fasadrelief Åkeshallsskolan, Ystad.
Stipendier: Unge Kunstneres Samfund, Oslo. Inez-Leander-stipendiat, 2001.
Hon har i samarbete med Bo Wrenby, givit ut boken, Skulptur för nybörjare.
Medlemskap: Svenska Skulptörförbundet.
Bild: Bron, Skulptur i bränd terracotta.
Hon söker vinklar och ytor som bildar rörelsen hos en kropp, uttrycket i ett ansikte eller relationen mellan människor. Skulptur är ett språk för inkännande inlevelse. Det är en dialog med materialet. Material som har tyngd och påtaglighet, ger under handens arbete en självfallen fördelning av tyngdförhållanden som skapar balans, vila eller rörelse. Samspelet mellan formerna bär fram uttrycket. En rytmisk musikalitet förenar dem. I leran, träet, stenen ligger på det sättet dolda samband i motivets detaljrikedom under arbetets gång, som plötsligt friläggs. Hon menar att vi behöver avtrycket efter handens varma formande och tankens fria strövtåg som ett språk för medmänsklighet i vår brutalt mekaniserade nutidsmiljö.
Separatutställningar: Sandvikens konsthall. Galleri Lucidor, Stockholm. Stora Galleriet, Konstnärshuset, Stockholm 1994. Ateljé Agnes, Malmö, 1996. Galleri Abante, Stockholm, 2000. Art Fair, Sollentuna, 2002. Aguelimuséet, Sala, 2005. Galleri Astley, Uttersberg, 2005. Galleri Therseus, Stockholm, 2006. 14 kvinnliga skulptörer, Landsort, 2006.
Offentlig utsmyckning: Kjolen, i brons, Fredhällsparken i Stockholm. Skulpturgrupp i brons för Minneslunden, Norra Begravningsplatsen, Stockholm. Lekande flicka, Gården Virebergsvägen 9-11, Solna. Lekskulptur i betong, Carlslund, Upplands Väsby. Brunnsskulptur i brons, Rönneboparken i Trosa. Fasadreliefer i tegel, där figurkompositionerna muras in i fasaden med personligt formade tegel som pusselbitar. Idrottshallen Rosenholm i Karlskrona. Bostadskvarter Lyckeby Torg. Kvarteret Duvan, Sölvesborg. Kvarteret Hallen, Solna, 1994. Fasadrelief Åkeshallsskolan, Ystad.
Stipendier: Unge Kunstneres Samfund, Oslo. Inez-Leander-stipendiat, 2001.
Hon har i samarbete med Bo Wrenby, givit ut boken, Skulptur för nybörjare.
Medlemskap: Svenska Skulptörförbundet.
Bild: Bron, Skulptur i bränd terracotta.
ANITA BRUSEWITZ-HANSSON finns ocksÃ¥ pä Svenskakonstnarer.se » Mer info om ANITA BRUSEWITZ-HANSSON»