BARBRO GRIP
Bildkonstnär. Född 1910 i Norrköping, död 1992 i Umeå. Utbildning: Hon hade konstnärligt påbrå på mödernet. Hanna Winge, en av de kvinnliga pionjärerna på Konstakademin i Stockholm på 1860-talet var syster till hennes mormor Hilde, som också utbildade sig några år senare på Konstakademin. Hon uppmuntrades därför när hon började sin konstnärliga bana genom att gå på Berggren och Larssons Konstskola i Stockholm 1928-1929 och därefter på Konstakademin i Stockholm 1930-1933. Hon företog också ett flertal studieresor runt om i Europa. Utställningar: Hon hade sin första separatutställning i Borås 1932 och visade också sin konst i Växjö och Kristianstad 1934, i Norrköping 1937 och i Umeå 1948. 1967 visade Bodens Konstgille en utställning med hennes måleri, mosaiker och tyger. Hon gifte sig 1933 med Gösta Bergström. Hans juristkarriär förde dem till olika städer i mellersta Sverige innan de 1947 flyttade till Umeå, där maken utnämndes till häradshövding. Mellan åren 1936 och 1944 föddes 5 barn i familjen, vilket naturligtvis påverkade hennes möjligheter att utöva sitt konstnärskap, men hon uppehöll sitt måleri mitt i barnaskaran och hade förmågan att kombinera sitt konstnärliga arbete med omtanken om barnen. 1959 skiljdes paret och familjen splittrades.
Från 1947 till sin död 1992 har hon varit bosatt i Umeå. Under några år i mitten av 50-talet hade familjen ett sommarställe i Ratan och under slutet av 50-talet köpte hon själv ett torp i Degernäs, någon mil utanför Umeå. Alla är överens om att det i hennes liv fanns många typiska aspekter på hur kvinnor bedöms. När hon kritiserades fick hon ofta höra att hon målade, för manligt, med kraftiga penseldrag och i stora tavlor. Inte heller i sitt skapande anslöt hon sig till den gängse konstnärsidentiteten med en uppslukande gärning som utesluter allt annat. Hon stod i sitt kök i huset på Västra Esplanaden och målade och visade att den som håller på och målar inte behöver sitta ensam. Hon skildrar i sitt måleri mestadels det västerbottniska landskapet, nära Umeå. Till slätten vid Degernäs och Röbäck, älven vid Backen och kusten vid Täfteå. Hon tog sig dit med cykel och med målarlådan på pakethållaren, Hon målade även stilleben. Hon vistades tidvis på resande fot i andra landskap under senare delen av sitt liv, oupphörligt konstnärligt verksam. Västerbottens Konstförening arrangerade en Minnesutställning i Tonsalen, Folkets Hus i Umeå 2008.
Bild: Landskap från Västerbotten.
Från 1947 till sin död 1992 har hon varit bosatt i Umeå. Under några år i mitten av 50-talet hade familjen ett sommarställe i Ratan och under slutet av 50-talet köpte hon själv ett torp i Degernäs, någon mil utanför Umeå. Alla är överens om att det i hennes liv fanns många typiska aspekter på hur kvinnor bedöms. När hon kritiserades fick hon ofta höra att hon målade, för manligt, med kraftiga penseldrag och i stora tavlor. Inte heller i sitt skapande anslöt hon sig till den gängse konstnärsidentiteten med en uppslukande gärning som utesluter allt annat. Hon stod i sitt kök i huset på Västra Esplanaden och målade och visade att den som håller på och målar inte behöver sitta ensam. Hon skildrar i sitt måleri mestadels det västerbottniska landskapet, nära Umeå. Till slätten vid Degernäs och Röbäck, älven vid Backen och kusten vid Täfteå. Hon tog sig dit med cykel och med målarlådan på pakethållaren, Hon målade även stilleben. Hon vistades tidvis på resande fot i andra landskap under senare delen av sitt liv, oupphörligt konstnärligt verksam. Västerbottens Konstförening arrangerade en Minnesutställning i Tonsalen, Folkets Hus i Umeå 2008.
Bild: Landskap från Västerbotten.