PAUL MÄSTER PÅVEL DE BUCHER
Textilkonstnär, född i Flandern under första delen av 1500-talet. Redan på Gustav Vasas tid 1540, vävdes tapeter framför allt i Stockholm och på Gripsholms slott. I ateljéerna arbetade både utländska och svenska vävare.
Mäster Påvel, som var den främsta av de flamländska vävarna, kallades år 1552 till Sverige från Antwerpen i dåvarande Flandern, för att gå i den svenske kungen Gustav Vasas tjänst, för vilken han sedan var verksam till 1560 och därefter för Erik XIV.
Han lärde upp svenska vävare, vilka även skickades utomlands för att utbilda sig. Den mest kände av de svenska vävarna var Nils Eskilson. Under denna period vävdes en rad magnifika tapeter, varav flera ännu finns kvar, däribland Venusbrunnen och Meleagers och Atalantas jakt på det calydoniska vildsvinet.
Med Erik XIV på Sveriges tron 1560, blomstrade tapetvävarkonsten i landet. För Erik XIV var det angeläget att skapa en representativ miljö på den gamla borgen Tre Kronor, en miljö som kunde mäta sig med de utländska furstehovens och där de vävda tapeterna utgjorde ett väsentligt inslag. Därför sparades inga kostnader och förutom ull och silke har det använts rikligt med guld och silvertråd i tapeterna. När hovet lämnade ett slott för ett annat, förde man med sig de vävda tapeterna, och tapetvävarna följde efter.
1564 fanns det två tapetverkstäder i Sverige – den ena på Svartsjö under Paul de Bucher, Mäster Påvels ledning och under honom arbetade flamländaren Jören van der Heide. Den andra tapetverkstaden, på Stockholms Slott under Nils Eskilsons, som troligen dog 1569, eller strax efter.
Bild: Bonddansen är vävd med tysk förlaga beställd av Gustav Vasa. Ett exempel på en tidstypisk bonad.
Mäster Påvel, som var den främsta av de flamländska vävarna, kallades år 1552 till Sverige från Antwerpen i dåvarande Flandern, för att gå i den svenske kungen Gustav Vasas tjänst, för vilken han sedan var verksam till 1560 och därefter för Erik XIV.
Han lärde upp svenska vävare, vilka även skickades utomlands för att utbilda sig. Den mest kände av de svenska vävarna var Nils Eskilson. Under denna period vävdes en rad magnifika tapeter, varav flera ännu finns kvar, däribland Venusbrunnen och Meleagers och Atalantas jakt på det calydoniska vildsvinet.
Med Erik XIV på Sveriges tron 1560, blomstrade tapetvävarkonsten i landet. För Erik XIV var det angeläget att skapa en representativ miljö på den gamla borgen Tre Kronor, en miljö som kunde mäta sig med de utländska furstehovens och där de vävda tapeterna utgjorde ett väsentligt inslag. Därför sparades inga kostnader och förutom ull och silke har det använts rikligt med guld och silvertråd i tapeterna. När hovet lämnade ett slott för ett annat, förde man med sig de vävda tapeterna, och tapetvävarna följde efter.
1564 fanns det två tapetverkstäder i Sverige – den ena på Svartsjö under Paul de Bucher, Mäster Påvels ledning och under honom arbetade flamländaren Jören van der Heide. Den andra tapetverkstaden, på Stockholms Slott under Nils Eskilsons, som troligen dog 1569, eller strax efter.
Bild: Bonddansen är vävd med tysk förlaga beställd av Gustav Vasa. Ett exempel på en tidstypisk bonad.