ARVID LORENTZ FOUGSTEDT

ARVID LORENTZ FOUGSTEDT
Målare och tecknare, (Arvid Lorentz). Född 17 juni 1888 i Stockholm, död 4 oktober 1949 i Stockholm, gravsatt i Högalidskyrkans kolumbarium. Han var son till kamreraren Lorentz Olof Fougstedt och Ingeborg Pettersson. Fougstedt studerade vid Tekniska skolan i Stockholm och började där alltmera ägna sig åt teckning. En tid var han som tecknare knuten till skämttidningen Puck. I Paris studerade han på Académie Colarossi med Christian Krogh som lärare, och på Henri Matisses skola. Under parisåren tog han tog intryck av Jacques-Louis Davids måleri, vilket på flera sätt främjade hans konstnärsstil. Han studerade också de franska renässansmästarna. 1916 for han till Madrid där han fick i uppdrag att kopiera Memlings altartriptyk i Pradomuseet vilket också kom att påverka hans stilutveckling. Återkommen till Sverige 1917 hade hans stil nått sin syntes av franske empire, fransk kubism, tysk renässans och nederländsk ungrenässans. Hans målning "Ingre i Davids ateljé" (1918) är närmast en programförklaring till den nya saklighetens stil. Han sökte sig till Öland och knöt förbindelser med den s.k. Vicklebyskolan. Som grafiker utbildade han sig hos Axel Tallberg. Tillsammans med Leander Engström företog han en studieresa till Italien 1921 och deltog efter hemkomsten i gruppen "Falangens" utställning i Stockholm. Han etablerade sig nu som en betydande porträttkonstnär, med både individuella studier och grupporträtt, präglade av stor förmåga till inlevelse, iakttagelse och beskrivning av det plastiska. Kända arbeten av honom är därvid "Fem konstnärer" (1920, Gripsholm) och "Styrelsen för Österlens museum" (1945, Österlens museum, Simrishamn). Han blev 1934 ledamot av Konstakademien och 1937 professor i teckning där. Arvid Fougstedt var bror till skulptören Nils Fougstedt och far till konstnären Erik Wessel-Fougstedt.
Bild: ”Picadoren” 1917 Arvid Fougstedt.