CARL LARSSON
Bildkonstnär och grafiker. (CARL Olof). Född 1853 på Prästgatan i Stockholm, död 1919 i Sundborn, Dalarna. Utbildning: Han började sina studier på Fattigskolan på Ladugårdslandet och skrevs in i Principskolan vid Konstakademien 1866. Han erhöll diplom och fortsatte studera på Konstakademien och 1869 blev han uppflyttad till Antikskolan. För att betala detta, var han tvungen att försörja sig själv, bland annat som retuschör hos en fotograf 1871, samtidigt som han studerade vid Konstakademiens Modellskola, 1872 var han illustratör i Kasper till 1874. 1873-1876 målar han på Konstakademien, Moses utsättes i vassen av sin moder och illustrerar Zacharias Topelius, Boken om vårt land. Han lär sig etsningsteknik i Lowenstams skola i tre månader. Han fick Kungliga medaljen för en historietavla, Sten Sture och drottning Kristina. Han försöker förgäves få stipendier, men reser ändå 1877 till Paris och en ateljé vid Rue Capron, 1878 målar han ett porträtt på Carl Skånberg och efter en sommaren i Barbizon nödgades han på grund av svältvinter i Paris utan pengar och med självmordstankar återvända hem till Stockholm. Han umgås med August Strindberg och illustrerar Zacharias Topelius Fältskärns berättelser, samt målar lunetter i Bolinderska palatset. Han träffar Karin Bergöö. 1880 söker han åter stipendie igen och reser tillsammans med Ernst Josephsson till Paris. Han blir refuserad på Salongen och återvänder hem. Sommaren 1881 tillbringar han hos August Strindberg på Kymmendö och illustrerar hans, Svenska folket. Året därpå blir han återigen refuserad på Salongen. Han blir sjuk och besöker konstnärskolonin Grèz-sur-Loing i närheten av Fontainebleu där han började göra akvarellmålningar av naturen omkring sig. Han förlovar sig och gifter sig 1883. Han började därefter finna motiv i sin omedelbara närhet, som till exempel hans hustru Karin Larsson-Bergöö och deras nyfödda dotter Suzanne i, Ateljéidyll. Koloriten är genomgående sval i dessa arbeten, som visar på intryck av det franska friluftsmåleriet. Han får sälja två akvareller till Nationalmuseum. 1984 inköps hans målning, Dammen i Grez sur Loing, av franska staten. 1885 - 1888 var han åter i Sverige och målade utomhusmotiv från Stockholm. Han anslöt han sig till Opponenterna, som bland annat kritiserade Konstakademien. 1886 blev han föreståndare för Göteborgs musei konstskola, Valands målarskola. Under en ny resa till Paris 1887 utförde han på uppdrag av P. Fürstenberg de stora målningarna Renässansen, Rokokon och Den moderna konsten. Därefter målade han Svenska kvinnan genom seklerna i trapphallen i en flickskola i Göteborg. 1889 visas triptyken och han erhöll Första klassens medalj. Familjen bosätter sig på Sundborn. Redan 1883 hade Nationalmuseum bestämt att väggarna skulle målas. Motivval och urval tog flera år. 1891 vann Larsson första pris i tävlan där han gjort skisser till alla väggar. Åren 1891-1893 var han lärare på Valand. 1894 hade han sin första separatutställning på Blanches och studerade al-frescoteknik i Göteborg. 1895 blev han ordförande i Konstnärsklubben. 1896 målade han de sex väggarna al fresco, Gustaf Wasas intåg i Stockholm Midsommarafton 1523, och Gustav II Adolf landstiger i Tyskland och året därpå gick han kurs i etsningsteknik för Axel Tallberg och fick en ögonsjukdom, som fortsättningsvis skulle påverka hans liv. Han arbetade med en akvarellsvit. Målningarna samlades 1897 i, Ett hem i Dalarne, 20 lavyrer med fyra färger och utgavs i färgtryck 1899. Målningarna spreds i stora upplagor och fick stor betydelse för inredning och hantverk. 1898 avböjer han en professur efter Julius Kronberg. Han fick också dekorera det nybyggda Operahuset, Norra Latinläroverket i Göteborg, Ute blåser sommarvind 1903 och Kungliga Dramaten, Dramats födelse, 1907. 1910 publicerades, På solsidan. 1911 fick han 1:a pris på en utställning i Rom, samt Stora guldmedaljen i Berlin 1912. Han skissade Midvinterblot, som han ansåg passade i Nationalmuseums sista återstående vägg. En strid utbröt då han krävde att målningen skulle placeras på väggen mittemot Gustav Vasas intåg i Stockholm. Till slut refuserades målningen 1916 och kom inte upp på sin plats förrän 1992. Refuseringen gjorde honom mycket bitter över hur nämnden behandlat honom. Anders Zorn köpte den och skänkte den till Nationalmuséet, men de nekade att ta emot den. När Liljevalchs invigdes 1916 så ställde han ut tillsammans med Anders Zorn och Bruno Liljefors och han avslutar sin självbiografi 1919.
Bild: Frukost under den stora björken 1896.
Bild: Frukost under den stora björken 1896.
Mer info om CARL LARSSON»