WIKING SVENSSON
Bildkonstnär. (WIKING Fredrik). Född 1915 i Ölme i Värmland, död 1979. Han gick i unga år på musikskola för att bli violinist i Arvika, men intresset för måleri tog överhanden och i mitten på 40-talet fick han möjligheten att ägna sig helt åt måleri. 1946 reste han till Paris där han studerade för André Lhöte 1946-1947, vid Académie de la Grande Chaumière, Othon Friesz 1948-1949, Edmond Mac Avoy och Fernand Léger 1950. Han gjorde studieresor i Europa och var bosatt i Frankrike åren 1946 - 1955. Hans stil var picassoid, för att därefter bli påverkaad av Serge Poliakoffs abstrakta verk. Färgen verkar som magma från ett vulkanutbrott, ljus och mörker står mot varandra. 1959 kom han in i en mörk period där temat var ljuset, födelsen och döden. Målningarna hade ett centrum av frambrytande ljus som fördunklade åt sidorna för att dö ut i skrovliga ytor och svart mörker. Hans grafiska produktion omfattar bilder till Balzacs, Röda värdshuset, Omslaget utfört i Paris 1951. Nattblomma 1962, Landskap 1967. Utställning: Göteborgs Konsthall 1967. Representerad: Moderna Muséet i Stockholm, museum i Norrköping, Karlstad och Borås, Västerås stads konstsamlingar Ungar, Kiruna stads konstsamlingar och Institut Tessin och Musée de Pau i Paris.
Bild: Motiv från Normandie.
Bild: Motiv från Normandie.