EDVARD JOHAN BERGH

EDVARD JOHAN BERGH
Bildkonstnär, jurist, född 1828 i Stockholm, död där 1880. Han studerade i Uppsala och tog studenten 1844. Hovrättsexamen 1849 och blev notarie vid Svea Hovrätt fram till 1853 då han helt övergick till att ägna sig åt måleriet. Redan 4 år tidigare hade han börjat studera teckning vid akademins principskola. Han blev djupt tagen av Düsseldorfmålarnas landskapsskildringar, som visades i Stockholm det året. 1852 blev han elev vid Antikskolan på Konstakademin och året därpå fick han kungliga medaljen och därefter ett resestipendium och vistades 3 år i Düsseldorf, Schweiz och i Italien.
I Düsseldorf var han elev för den norske målaren Hans Gude, som var professor där, vars bilder han redan beundrat i Stockholm 1850. Sedan studerade han för A. Calames i Genève, även han landskapsmålare. Av honom fick han lära detaljstudier, komposition och ett kraftfullt behandlingssätt i formgivningen.
Han gifte sig 1855 med Amanda Josefina Amalia Helander och var far till konstnären Richard Bergh född 1858. Han återvände, för gott, till Sverige 1857 och till Konstakademin där han blev ledamot och något år senare tillförordnad professor och ordinarie 1867 i landskapsmåleri. Han var den förste svensk som lyckades skapa en speciell landskapsmåleriskola på Konstakademin. 1869 gjorde han en studieresa till Norge för att söka motiv för sina målningar. Han var upptäckare av det mellansvenska insjölandskapet och de stilla björkhagarna, men han målade även kust och fjällmotiv.
1874 fick han en stroke och blev förlamad i båda benen och tillbringade sina sista sex år som invalid. Han var den stillsamma iakttagaren, som lugnt studerade naturens skiftningar.
Representerad: Nationalmuseum i Stockholm, Landskap med vattenfall i kantonen Uri i Schweiz 1858, Utsikt mot Ulriksdal från sydost 1862, Sommarlandskap 1877, samt i Göteborgs Konstmuseum.

Bild: Sommarlandskap 1977, Nationalmuseum i Stockholm.


Mer info om EDVARD JOHAN BERGH»