ERIK H. OLSON
Bildkonstnär, grafiker, skulptör och designer. Född 1909 i Malmö, död där 1995. Autodidakt och tidigare varietéartist. Han började måla traditionella landskap, men efter en resa till Paris 1937 blev han en av pioniererna i det nonfigurativa måleriet. I slutet 40-talet målade han i Italien och var ofta i Paris med sin hustru konstnärinnan Inger Ekdahl och ställde ut på Réalitées Novelles och och från 50-talet på Groupe Espace med ett abstrakt måleri, baserat på geometriska grundformer med svala, luftiga färger. Han debuterade i Stockholm 1946 med landskapsmålningar. Han arbetade även med reliefer och använde olika sorters material, som metall, svartmålat trä och plexiglas. Han blev den ende i världen som skapade tredimensionella glas och plexiglaskonstruktioner med polariseringseffekter. För att fenomenet skall bli synligt för det mänskliga ögat måste det kombineras med något dubbelbrytande material. Han använde sig av plastfolier som klistrades fast vid glasskivor och som han 1958 fick patent på. På så sätt lyckades han han åstadkomma noggrant komponerade färgmönster i genomskinligt material jämte anordning för sättets utförande. Han började också att studera saker i mikroskåp och fotograferade kristaller och strukturer hos fågelfjädrar. Vid passerandet av en, Optochromi, upplever betraktaren hur det vita ljuset upplöses och en färgkomposition uppstår. Neoplasticism. Han var banbrytare i Optochromatiska kompositioner. Representerad: Moderna Muséet i Stockholm,Tate Gallery London, Museum of Modern Art i N.Y. och Institut d´Optique i Paris. Stockholms Statsmuseum. Gävle och Örebro museum, samt New York, Portland U S A, Lodz Polen, Wien och Tokyo.